In our way

Igår var en sån där helvetsdags då. Jag springer till bussen för att åka upp till mamma men innan kikar jag för att se att jag har nycklarna med mig. Viftar lite fint med nycklarna till jettan och springer med mina klackar till bussen. När jag står utanför dörren i det kyliga vädret inser jag att jag har sumpat nycklarna. Jag har alltså tappat nyckjäveln på bussen! Där står jag i skörby med mina strumbyxor och skakar tänder. Pappa säger att han ska komma om en halvtimme och tog därför inte nästa buss ner men jag stod där i 1 TIMME OCH 45 MINUTER!  gaaah, asså frös ihjäl! Social var jag iaf eftersom att jag var tvungen att snacka som en idiot för att inte dö. Inte fan va grannen hemma heller!

Fick ligga och värma mig i över en timme i sängen. Jag var helt jävla nedkyld ända in i själen. De roligaste var att nyss ringde min lillebror och hittar inte nycklarna, HAHA. Och får inte tag på mamma och frågar mig vart fan hon har gömt nyckeln. Inte en aning men fan va rätt om han får stå där precis som mig. Nej förlåt lillebror, jag hoppas du kommer in!