Jag talar ut
Jag kan väll precis som C beklaga mig lite här på bloggen, för visst är det väll underbart att klaga ibland? Det känns liksom lite bättre efteråt. Jag tänker inte ens ta upp hur mycket jag har att plugga innan påsklovet, det är förmodligen högst ointressant för er och dessutom gör det mig bara deprimerad. Obeservera också att med deprimerad menar jag inte åhh-det-är-så-synd-om-mig-jag-tror-jag-gåter-en-skvätt-deprimerad utan snarare kör-över-mig-deprimerad . Vad jag vill komma fram till är att vart enda steg jag kommer att ta de närmsta dagarna kommer att tas i motvind. Jag hoppas dessutom att ni alla tycker jävligt synd om mig och jag skiter fullständigt i att ni skiter i mina motgångar. Jag tänker låtsas som att ni sympatiserar med mig. Punkt.
